Bakom Attefallaren – Stefan Attefall om bostadspolitik och balansgång
I detta avsnitt av Fastighetsavenyn samtalade vi med Stefan Attefall – tidigare bostadsminister, nu landshövding i Uppsala län. Han är kanske mest känd som politikern bakom den numera välkända "Attefallaren" – men hans syn på bostadspolitik, småhusbyggande och balansgången mellan ideologi och pragmatism sträcker sig långt bortom den reformen.
Från Lycksele till Rosenbad
Stefan växte upp i Lycksele, Västerbotten, där småföretagsamhet, civilsamhälle och frikyrklighet präglade vardagen. Till skillnad från många andra i Norrland var Kristdemokraterna starka i regionen – något som kom att forma hans politiska bana. Redan i tonåren engagerade han sig i partiet, och vid 31 års ålder tog han plats i riksdagen.
Innan politiken på heltid arbetade Stefan som journalist och chefredaktör, en erfarenhet som senare blev värdefull i hans förståelse för medielogik och kommunikation. ”Man måste förstå journalistikens drivkrafter. De söker konflikter – och kan man leverera en konflikt, då blir man hörd”, berättar han.
Vägen till bostadspolitiken
Som riksdagsledamot utvecklade Stefan ett starkt intresse för bostadsfrågor, särskilt under sin tid i Stockholms familjebostäder. Erfarenheten gav honom insikt i storstadens utmaningar – och väckte viljan att förändra. När han senare blev civil- och bostadsminister fick han möjlighet att omsätta idéerna i praktiken.
Han beskriver rollen som en av de mest komplexa i regeringen: ”Bostadspolitiken är ett lapptäcke av ansvar – mellan kommun, stat, länsstyrelser och olika departement. Alla skyller på varandra, och ingen har hela bilden.”
Attefallaren och regelförenklingens betydelse
Trots det komplexa landskapet lyckades Stefan genomföra flera betydande reformer. Mest känd blev den så kallade Attefallaren – möjligheten att bygga ett komplementbostadshus utan bygglov. Reformen väckte starka reaktioner när den infördes, men är idag en självklar del av svensk bostadspolitik.
”Jag satte regelförenklingar på agendan. Vi förenklade bullerregler, gjorde det möjligt att bygga mindre studentlägenheter och underlättade för privatpersoner att bygga. Attefallaren blev symbolen för det arbetet.”
Bostadsfrågan – ett ständigt dilemma
Stefan reflekterar också över varför bostadsfrågan så sällan hamnar i valrörelsernas centrum: ”Det är svårt att vinna val på reformer där lika många förlorar som vinner. Men om vi inte löser inträdet för unga och ekonomiskt svaga på bostadsmarknaden, då cementerar vi segregationen.”
En reform han fortfarande önskar hade blivit verklighet är en tydligare ”social bostadspolitik” – instrument som hjälper människor med svag ekonomi in på marknaden. ”Sverige är sämst i klassen när det gäller verktyg för att stötta dem som verkligen behöver hjälp.”
Från minister till landshövding
Idag leder Stefan Länsstyrelsen i Uppsala län – en roll han beskriver som både administrativ och samlande: ”Som landshövding representerar jag staten i länet, men också länet inför staten. Jag försöker få kommuner, företag och civilsamhälle att dra åt samma håll.”
Samtidigt har han fått ett nytt nationellt uppdrag: egnahemskommissionär. Syftet är att främja småhusbyggandet och återuppväcka intresset för trädgårdsstäder och eget ägande. ”Vi har aldrig byggt så lite småhus som nu på hundra år. Folk vill bo i småhus, men marken planläggs inte. Vi måste ändra det.”
Balans mellan ideologi och pragmatism
Genom hela samtalet återkommer ett tema – balans. Balans mellan värderingar och verklighet, mellan vision och kompromiss. ”Jag kan kompromissa om det mesta så länge jag går åt rätt håll”, säger Stefan. Det är kanske just den balansen som gjort honom till en respekterad röst i svensk bostadspolitik – långt bortom den lilla byggnaden som bär hans namn.
More articles
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
